Kan du identifiera direktleverans i webbutiken?

Dropshipping eller direktleverans är en affärsmodell som förekommer allt oftare inom webbhandeln. Det handlar om att säljaren inte själv lagerför varan, utan köper in den av en annan leverantör efter att kunden lagt sin beställning. Leverantören skickar produkten direkt till kunden, ibland från ett annat land än där säljaren finns. För säljaren är modellen är smidig, eftersom man slipper lagerföra produkter, dvs. betala för dem i förväg, och i stället kan köpa in dem först efter att slutkunden beställt något. För konsumenten är det däremot svårt att veta när det är fråga om direktleverans. Konsumenten får inte alltid information om varifrån produkten levereras eller att det inte är säljaren som levererar den. Det finns också bedragare därute.

I europeiska webbutiker – eller nätbutiker som utger sig vara finska – förekommer direktleverans bl.a. vid köp av elektronik, inredningsartiklar och kläder. Leveransen kommer ofta från Kina. Produkterna marknadsförs i regel i sociala medier som Facebook eller Instagram, och det kan ofta handla om impulsköp.

Direktleverans förekommer ofta i webbutiker som finns på Shopify-plattformen, där det är enkelt att både grunda och stänga butiker. Shopify i sig är en helt laglig webbutiksplattform som används i stor omfattning och har många hederliga webbutiker, men det enkla konceptet lockar också till sig bedragare.

Leveranssvårigheter och bristfällig information

De vanligaste problemen med direktleverans är att konsumenten får fel eller trasig vara och att det finns brister i leveransen, såsom lång leveranstid eller att varan inte kommer alls. Det kan dock vara svårt att reda ut problemen. Ansvarsfördelningen mellan säljaren och leverantören kan dessutom vara oklar och informationen om den motstridig även i webbutiken.

Utgångspunkten är i regel att om konsumenten köper en vara i en webbutik hos en säljare som är verksam inom EU, gäller EU:s konsumentskyddsbestämmelser och den huvudsakliga avtalsparten är säljaren. I vissa fall låter säljarna bli att uppge var de är etablerade och det kan vara svårt att ta reda på det. Enligt villkoren levereras varan kanske direkt från lagret till exempel i Kina, men det uppges inte var säljaren befinner sig geografiskt.

Inom EU ska webbutiker erbjuda minst 14 dagars ångerrätt för de flesta varor som säljs på nätet. Ibland är alla produkter nedsatta och säljaren hävdar att ångerrätten därför inte finns. Ofta kommer varan från Kina, vilket framgår först när varan efter en lång tid kommer fram. Många gånger är det varken möjligt eller förnuftigt att returnera produkten till tillverkaren i Kina om man själv måste står för kostnaderna. Även produktsäkerheten kan väcka frågor.

Om den beställda varan kommer från ett land utanför EU, till exempel från Kina, ska webbutiken öppet ange leveranstiden, eftersom leveranstiderna från Kina kan vara långa. Det är också viktigt att ta hänsyn till tullar och mervärdesskatt på varor som kommer från länder utanför EU. Här skedde betydande förändringar från och med början av juli 2021.

Så här bedömer du om webbutiken är säker

När du hamnar i en lockande, okänd webbutik till exempel via en annons i sociala medier, undersök webbplatsen noggrant innan du gör ett köp. Att webbutiken finns på finska eller svenska innebär inte alltid att butiken finns i Finland eller att produkterna skickas från Finland.

  • Läs vad säljaren berättar om sig själv och sina processer. Hittar du information om beställningsvillkor, återbetalning och företagets verksamhetsort? Står det kanske Shopify längst ned på webbplatsen?
  • Kontrollera avtalsvillkoren (beställnings- eller leveransvillkoren, T&C eller Terms and Conditions på engelska). Villkoren ska innehålla information om i vilket land och på vilken adress säljaren är belägen. Lika så ska det finnas upplysningar om ångerrätt och hur man ska agera i problemsituationer. Låt bli att beställa om denna information saknas.
  • Hittar du företagets registernummer på webbplatsen? Var uppmärksam om FO-nummer och andra typer av handelsregisternummer saknas. Det kan vara fråga om en bedragare eller en privatperson.
  • Om webbplatsen använder någon kvalitetsmärkning som säkerhetsgaranti, kontrollera på märkningens webbplats om webbutiken finns med. Ibland kopierar bedragarna helt enkelt märkningen till sin webbplats.
  • Utnyttja karttjänsterna. Om webbutiken till exempel uppger en returadress för produkter eller en adress till företagets lokaler, kontrollera den. Är det en företagsadress eller en privatadress? Vad visar karttjänsten på den adressen?
  • Om företagets webbplats presenterar butikens lokala ”ägare” och du tvivlar på historien, kan du med hjälp av en omvänd bildsökning kontrollera var samma foto annars går att hitta. Använder man samma bild för att marknadsföra olika webbutiker med företagare som heter olika och finns i olika länder?
  • Kontrollera betalningsalternativen. Webbutiker brukar alltid erbjuda flera betalningsalternativ och åtminstone möjligheten att betala med kreditkort och PayPal som ger köparen skydd vid problem. Om dessa betalningsalternativ saknas är det klokare att handla någon annanstans.
  • Om webbutiken verkar suspekt, ta reda på andra användares erfarenheter. Skriv in butikens namn och erfarenheter/experience/review i sökmotorn. Ibland kan även recensioner förfalskas, så förhåll dig sunt kritiskt om du hittar odelat positiva recensioner.

ECC-nätverket följer upp fenomenet

ECC i flera länder, bland annat Frankrike, Tyskland, Slovakien och Nederländerna, har rapporterat en tydlig ökning av dropshipping-fenomenet och klagomål om det under de senaste åren. Ofta handlar det om bristfällig eller vilseledande information i webbutiken och problem med leveranser. Även i Konsument Europa Finland har man redan mottagit anmälningar från konsumenterna.

Ibland är problemen med direktleverans dock svåra att upptäcka, och de kan också registreras som allmänna klagomål om webbhandel eller leveranssvårigheter. ECC-nätverket följer upp dropshipping-fenomenet  under 2021 och förmedlar vid behov information om sina observationer även till EU:s tillsynsmyndigheter för konsumentskydd.