EG-författningarna är övernationell lagstiftning som gäller generellt och som tillämpas som sådana i medlemsländerna utan att de förvandlats till nationell lagstiftning.
Direktiven är däremot riktade till lagstiftarna i medlemsländerna vilka inom utsatt tid bör överföra dem till den nationella lagstiftningen. Konsumenten kan i förhållande till näringsidkaren inte hänvisa direkt till direktiven utan till den implementerande nationella lagstiftningen. Direktiven garanterar ett minimiskydd som binder alla medlemsländer inom konsumentskyddets olika områden, men medlemsländerna har ofta i viss mån spelrum gällande den nationella implementeringen och möjlighet till en strängare lagstiftning än vad direktiven utgör, bara man inte bryter mot EU:s grundavtal. Ur nedannämnda direktiv framgår således konsumentskyddets minimikrav i Europa men lagstiftningen kan möjligen fortfarande i viss mån skilja från varandra i de olika länderna. Under direktiven finns de stadgan enligt vilka direktiven verkställts i Finland.