Gör klara köpeavtal och i skriftlig form. Om avtalstexten är på ett för dig främmande språk ska du vara säker på att du faktiskt förstår vad där står innan du undertecknar papperet. Om säljaren t.ex. räknar upp bilens fel i köpeavtalet, har du ingen möjlighet att klaga på dem senare. Allmänt taget ska du inte underteckna något innan du är helt säker på ditt beslut. Utgångspunkten är ju att ett avtal som ingåtts är bindande, så om du senare vill frångå avtalet så kostar det dig pengar. Åtminstone följande saker ska omnämnas i avtalet: parternas namn och kontaktuppgifter, köpeobjektet, priset, betalningsvillkoren, överlåtelsetidpunkten, eventuell tilläggsutrustning, bilens mätarställning och vilket år bilen tagits i bruk. Det är också värt att skriva in i avtalet att bilen inte är krockad, om säljaren säger att den inte är det. Allt som konstaterats muntligt under förhandlingarna och som är av betydelse för köpet ska helst skrivas in i köpeavtalet. I Tyskland har bl.a. bilägarförbundet ADAC färdiga modellavtal. Konsumentverket i Sverige och Motorbranschens Riksförbund har modellavtal som du kan be om, och det sägs att det inte är värt att köpa bil på sämre villkor än vad som sägs i avtalet. Om du som privatperson köper en bil av ett företag, så ska du se till att det inte på köpeavtalet tillämpas modellvillkor som är avsedda för affär mellan två privatpersoner eller mellan två företag. Se till att den som i avtalet anges som säljare inte sägs vara en privatperson, inte heller att det vid ditt eget namn införs ett uttryck som gör gällande att du är företagare. T.ex. i Tyskland är det inte ovanligt att de säljande företagen försöker kringgå sitt i lag fastställda ansvar för fel så att de före köparens namn lägger in ord som "Autohändler" (bilhandlare), ”Firma” eller något annat som anger att köparen är näringsidkare, eller att det i avtalet tas in ordet ”Händlergeschäft”. Om det å andra sidan står i kontraktet att säljaren är en privatperson, så är säljaren inte ansvarig enligt konsumentskyddsbestämmelserna, och det företag som sålt bilen har då bara varit förmedlare, med betydligt begränsat ansvar. Andra uttryck som du har skäl att akta dig för i köpeavtalet är ord som Bastlerfahrzeug, Schrottwagen, zum Ausschlachten – sådana uttryck gör gällande att bilen närmast är avsedd att användas som reservdelar. Slipade försäljare kan använda dem för att kringgå sitt ansvar för fel. Uttrycket Ohne Garantie anger också att säljaren försöker slingra sig undan sitt ansvar för fel i varan. Konsumentskyddslagstiftningen är också i Tyskland tvingande, så att det lagstadgade ansvaret för fel inte får begränsas med avtal. Om sådana försök görs, säger det en hel del om säljarens inställning. Uttrycket ”Im Kundenauftrag” anger att bilaffären säljer bilen för en annan persons räkning. I sådana fall riskerar du att den verkliga säljaren är en privatperson som inte är ansvarig enligt konsumentskyddsbestämmelserna, medan det förmedlande företaget inte har säljaransvar. Om du ger en förmedlare i uppdrag att skaffa dig en bil, ska du också med förmedlaren ingå ett skriftligt avtal. Skriv in i avtalet detaljerade uppgifter om vad uppdraget gäller och på vilka villkor; ange också de egenskaper som den önskade bilen måste uppfylla.